För den som inte känner till fallet, svenska tjejen Anna blev våldtagen under en semester på den grekiska ön Samos. Hon anmälde händelsen på plats, åkte sedan hem och fick alla skador dokumenterade samt anmälde det inträffade, allt detta material skickades till Grekland. Men pga attityden gentemot Skandinaviska kvinnor blev hennes anmälan nedlagd, istället blev hon motanmäld och är nu kallad till en rättegång gentemot henne om falsk tillgivelse och förtal.
Det stinker av en attityd gentemot skandinaviska kvinnor som i olika grader finns runt medelhavsländerna, som jag hoppades var utdöende i vår globaliserade värld, men som tydligen lever kvar.
Anledningen att jag känmer mig så personligt engagerad i detta fall är att min mamma är svensk och min biologiska fader är italienare. Jag har inte ursprung i en så tragisk händelse som det som hända Anna, utan i ett förhållande som sprack innan jag föddes.
Eftersom jag bott och spenderat väldigt mycket tid utanför Sverige de senaste tolv åren har jag kommit i kontakt med många olika nationaliteter. En rätt oskyldig uppfattning är att vi svenskar oftast är blonda och har namn som "Magnus" eller "Niklas", och när jag stöter på folk från medelhavsländerna är de ibland nyfikna på varför jag inte passar in på deras syn på svenskar.
Jag brukar ibland berätta om mitt italienska ursprung, och historien om hur mina föräldrar träffades i Spanien där de båda var på semester, sen igen i Sverige där min far arbetade, de inledde ett förhållande, de planerade att gifta sig, men att det sprack av något skäl. Ibland berättar jag hela historien, ibland bara en del.
Reaktionerna och åsikterna är olika, egentligen lika många som det finns människor, men ibland dyker vissa konstiga resonemang upp. Resonemang som alla verkar helt tvärsäkra på, som att de är det naturligaste i världen, så kallade vandringsmyter, "råttan i pizzan" historier, såna berättelser som vi även har i Sverige.
Egentligen handlar det om hyckleri och myter, allt påhittat av män som inte vill ta sitt ansvar, inte vill skämmas inför familj och vänner, och letar efter något sorts rimligt resonemang, en ursäkt, för hur illa de själva betett sig;
Egentligen handlar det om hyckleri och myter, allt påhittat av män som inte vill ta sitt ansvar, inte vill skämmas inför familj och vänner, och letar efter något sorts rimligt resonemang, en ursäkt, för hur illa de själva betett sig;
- Svenska kvinnor kan få pengar från staten om barnets fader är okänd, därför vill svenska kvinnor ha barn med utländska män.
- Svenska kvinnor är självständiga, de vill inte ha en man som de måste gifta sig med. Om de vill ha barn väljer de en utländsk man på semestern så slipper de oroa sig för giftermål och kan åka hem gravida.
Den senaste ursäkten jag läst är från fallet om Anna, i grekiska tidningen Xaniotika Nea från Kreta berättas;
- Semestrande kvinnor, främst skandinaver, anmäler grekiska män för våldtäkt för att få ut skadestånd från försäkringsbolag.
När man sedan läser om hur Annas anmälan mot mannen lagts ned, att materialet från svenska polisen ignorerats, att en rättegång mot Anna kommer att hållas, samt att en diplomat vid grekiska ambassaden uttalat sig negativt om Svenska kvinnor, förstår man att samma ruttna attityd som jag mött på lever kvar i Grekland.
Hela historien får en att se rött, vandringsmyter som berättas av myndighetspersoner, och ett hyckleri som nått in i själva rättssystemet.
Uppdagering; Samma källösa hycklande hittar man hos the Telegraph, en väldigt högerinrikta tidning som alltid tar parti för Brittiska intressen;
Vad kan man göra? Man kan inte ändra en hel attityd i en handvändning. Det som är viktigt nu är att försöka ge kvinnan i fallet Anna sin värdighet tillbaka.
Skriv ett brev, skicka ett mail, berätta att du vill att undersökningen mot mannen i Grekland återupptas. Ifall du, även som mig, inte tänker sätta en fot i Grekland innan fallet utreds ordentligt ska du även skriva det.
Grekiska Ambassaden
Skriv även ett mail på Engelska till Greklands Justitieminister;
