måndag 21 november 2011

Badgers

Min son tillhör gruppen grävlingarna på sitt dagis.
I ett vackert collage beskriver barn och föräldrar de 17 olika länder som de har sitt ursprung från, England, Irland, USA, Danmark, Sverige, Slovakien, Litauen, Rumänien, Frankrike, Barbados, Jamaica,  Seychellerna, Nigeria, Ghana, Indien och Japan.

Väldigt fint att se föräldrar och barn göra detta collage, det är nästan så man vill maila det till Jimmie Åkesson, måste vara hans värsta mardröm.




















tisdag 11 oktober 2011

Deprimerande nyheter

Vart fjärde barn I Storbritannien kommer leva I fattigdom 2013.
Upploppen för ett par månader sedan kommer I ett annat sken när man läser sånt här.

Poverty to rise and income to fall, says IFS - Channel 4 News

tisdag 9 augusti 2011

Upplopp i London - jag är där

Jag var bortrest i helgen, men jag läste lite nyheter på mobilen och fick reda på upploppen i Tottenham, jag följde inte nyheterna lika mycket på söndagen och var överraskad att det faktiskt fortsatt en dag till. En kollega som bor i Tottenham postade bilder på söndagen som visade förstörelsen, helt knäppt tänkte jag, att någonting sånt våldsamt kan blossa upp utan vidare.

Det finns i och för sig många struliga familjer och tonåringar i en stor stad som London där inkomstskillnaderna är stora, men på denna skala kunde man inte ana.

Igår måndag åkte jag till jobbet utan att tänka på saken särskilt, när klockan började bli 5 så gjorde sig folk iordning för att gå hem, en tjej lämnade laptopen på jobbet eftersom hon var rädd att bli rånad eftersom hon läst att problemen spritt sig till området där hon bor.

Jag blev kvar lite länge på jobbet, efter att ha skickat ett mail runt klockan 19 tänkte jag att det var dags och att det kanske var aningen för sent, men jag drog på direkten och lämnade också laptopen på jobbet.

Väl på tåget läste jag nyheterna på telefonen, upploppen och plundringen hade spridit sig, Lewisham, en av stationerna på väg mot min station Woolwich var drabbad, polis och ungdomar stod tydligen ansikte mot ansikte utan att något hänt ännu. När mitt tåg stannade i Lewisham kunde jag höra polissirener men såg ingenting annat, resan fortsatte och alla stationer till Woolwich var det lugnt.

Väl framme i Woolwich ser jag att de stängt DLR, en av de nyare tunnelbanelinjerna i London, jag antar att det är pga de gäng som rör sig i East Ham rakt över floden, så att de inte ska kunna ta sig över.

När vi väl är framme i Woolwich har jag som plan att bara ta bussen så snabbt som möjligt, alla passagerare trängs som vanligt för att ta sig ut från tågstationen som bara har en liten utgång. Bland folkmassan ser jag två killar som har jackor med huva, de har dragit upp huvorna så att de täcker huvudet, när en av dem passerar biljettmaskinen så försöker han rucka på den, men den sitter fast och han struntar i den och går vidare.

Jag ställer mig vid busshållplatsen och väntar in bussen, jag kan se att det är många ungdomar på gatan både vita och svarta, de möts upp och snackar och någon minut senare kommer ett helt gäng med ungdomar springandes från huvudgatan. Panik utbryter vid busshållplatsen när folk ser ungdomarna, en buss kommer och folk skyndar sig på, mammor med barnvagnar, vusna, alla.

Väl på bussen ser jag hur ungdomarna i centrumet börjar välta ett stort byggstaket som omger torget, bussen börjar köra från stationen och plötsligt krossas en ruta av en sten som kastats mot bussen, folk skriker och panik utbryter. Två unga tjejer pressar ned sig på golvet och den ena skriker "I just want to get home to my mum!".

Passagerare ropar åt busschauffören att fortsätta köra och det gör han, men härnäst är ett rödlyse. Som tur är så är det inga ungdomar som förföljt oss, jag kan se på Woolwichs torg att det är blandade grupper där, runt omkring torget är många vanliga människor, vuxna, föräldrar och äldre.

En afrikansk man på bussen som sitter bredvid sin fru och barn berättar att han såg ett helt gäng med ungdomar komma till Woolwich från närliggande Bexleyheath.
En äldre indisk gubbe ber folk göra plats för hans son som hamnade längst bak i bussen.

Efter två busshållplatser stiger jag av, tillsammans med flera andra stressade passagerare, de två tonårstjejerna stiger av också, de gråter, den ena vill gå hem men den andra säger att hennes kompis fortfarande inte svarar när hon ringer henne.

Först fotograferar jag den skadade bussen, sen tar jag det säkra för det osäkra och springer hem från busshållplatsen, jag vill inte möta ett gäng ungdomar när jag har en laptopväska under armen, även om den råkar vara tom.

Väl hemma pratar jag med min fru, mailar en svensk tidning med min historia om bussen, jag äter middag och sen kollar jag på datorn för att se om någon vet något om situationen i Woolwich. Min svenska kompis som bor ett stenkast ifrån oss har inte märkt något, men en kompis från jobbet har hittat flera bilder.

En man i en byggnad i närheten av oss har lagt ut flera foton från Woolwich, till min avsky ser jag att ungdomarna tänt eld på en polisbil
http://lockerz.com/gallery/3366330

Google+ visar sig vara mycket mer frekvent uppdaterat än någon annan nyhetskälla, folk i Lewisham och Woolwich hittar mina postningar och svarar och berättar vad de sett.
Flera vänner och kollegor i London skriver på Facebook om situationen i deras område.

Lite senare kommer fler bilder från Woolwich upp på webben, en anställd på en pub som slog igen passade på att ta flera bilder och la upp dem på Facebook.
Till min förskräckelse kan jag se att de satt eld på en pub, en hamburgerrestaurang och minst en butik. Risken för övertändning måste vara enorm och jag hoppas polis och brandkår kan nå de brinnande byggnaderna.
http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150751609370173&set=a.10150751249785173.726448.792050172&type=1&l=8490217ec6&theater

Vår afrikanska granne ringer och berättar att hennes kusin är fast i Woolwich Town Centre eftersom polisen spärrat av vägen till hans hem för att hålla ungdomarna borta. Han bekräftar att pubben Great Harry har brunnit ned och hamburgerrestaurangen Wimpys brinner. Flera av ungdomarna på gatan är mycket unga, de yngsta är bara 10-11 år säger han.

Jag kan lägga till att ungdomarna som orsakar det här är blandade både vita och svarta unga personer, de flesta jag såg var runt 15-16 år.

På webben har flera personer sammanställt olika händelser, London är tätt befolkat och rapporteringen sker snabbt, massor av bilder laddas upp.

Omfattningen av alla bränder verkar göra att polis och brandkår blir uppbundna på olika platser och inte kan ta sig runt för att förhindra upploppen. Flera platser rapporterar hur plundring sker öppet, utan att polisen kan stoppa det.

En karta har sammanställts över upploppen, jag kan räkna till 39 olika platser där upplopp och plundring pågår:
http://maps.google.co.uk/maps/ms?msid=207192798388318292131.0004aa01af6748773e8f7&msa=0&ll=51.558503,-0.055275&spn=0.114195,0.298691

En del hopfulla nyheter postas också, den här svarta damen som säger ifrån mitt under pågående upplopp i Hackney:
http://www.youtube.com/watch?v=9aURNsOU0T0

I stadsdelen Dalston där många turkar bor så försvarar invånarna sina gator och jagar bort tonåringar som kommer dit för att försöka plundra eller vandalisera.
http://twitpic.com/635ffl

Jag tror att jag kommer gå till jobbet imorgon, allting kan inte stå stilla på grund av det här, men jag kommer att ta mig hem tidigt den saken är säker.
Ifall det inte är avspärrat ska jag gå förbi Woolwich town centre imorgon och ta bilder och lägga upp här.

Aftonbladet Aftonbladet2 Aftonbladet3 DN DN2 DN3 SvD SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 Sydsvenskan
Sydsvenskan2 Sydsvenskan3 SR SVT

måndag 2 maj 2011

Stockholm Water Price

Minns någon priset som brukade delas ut i samband med Vattenfestivalen i Stockholm?
Antagligen inte då man mest var intresserad av fyrverkerierna som liten grabb och möjligtvis Ankracet då de släppte ut ett par tusen plastankor i strömmen.

Anledningen att jag berättar detta är att jag precis återvänt från två veckors semester i Japan, flyget tillbaka till London gick via Seoul i Sydkorea och jag hamnade bredvid en koreansk lärare på den 11,5 timme långa flygturen. Han berättade att skolan han arbetar för är särskilt för högpresterande studenter och har mycket höga intagningskrav. Resan till London var för att förhoppningsvis inleda ett samarbete med Eton college, en mycket gammal känd brittisk skola, vilket om det lyckas skulle vara ett erkännande för dem och prestigefyllt eftersom Eton mer eller mindre existerat i 600 år.

Han berättade att hans studenter fått ett pris från Stockholm International Water Institute för deras idé om att nyttja avloppsvatten för att utvinna energi. Tanken är att man kan utvinna små mångder energi från när disk- och badvatten rinner ut. Det handlar om små mängder men eftersom vartenda hushåll använder vatten är omfattningen enorm och alla dessa små mängder energi blir över tid betydande.

Ifall höjden har betydelse kan jag tänka mig att denna idé går hem riktigt väl i just asien där man ofta bygger på höjden snarare än bredden (ta en titt på bilden från Seoul nedan så förstår ni vad jag menar).

Det var kul att för en gångs skull hamna bredvid en lärare på en av dessa långflygningar, jag har mer saker att berätta men det får bli i ett separat inlägg.

IDG
Barometern

fredag 15 april 2011

Greklandshistorien - Illa berörd

Jag blir så himla illa berörd av den här historien om Anna som blev våldtagen i Grekland, så illa berörd att det helt enkelt fick mig att sätta igång den blogg jag länge tänkt att skriva men aldrig kommit till skott med.

För den som inte känner till fallet, svenska tjejen Anna blev våldtagen under en semester på den grekiska ön Samos. Hon anmälde händelsen på plats, åkte sedan hem och fick alla skador dokumenterade samt anmälde det inträffade, allt detta material skickades till Grekland. Men pga attityden gentemot Skandinaviska kvinnor blev hennes anmälan nedlagd, istället blev hon motanmäld och är nu kallad till en rättegång gentemot henne om falsk tillgivelse och förtal.

Det stinker av en attityd gentemot skandinaviska kvinnor som i olika grader finns runt medelhavsländerna, som jag hoppades var utdöende i vår globaliserade värld, men som tydligen lever kvar.

Anledningen att jag känmer mig så personligt engagerad i detta fall är att min mamma är svensk och min biologiska fader är italienare. Jag har inte ursprung i en så tragisk händelse som det som hända Anna, utan i ett förhållande som sprack innan jag föddes.

Eftersom jag bott och spenderat väldigt mycket tid utanför Sverige de senaste tolv åren har jag kommit i kontakt med många olika nationaliteter. En rätt oskyldig uppfattning är att vi svenskar oftast är blonda och har namn som "Magnus" eller "Niklas", och när jag stöter på folk från medelhavsländerna är de ibland nyfikna på varför jag inte passar in på deras syn på svenskar.

Jag brukar ibland berätta om mitt italienska ursprung, och historien om hur mina föräldrar träffades i Spanien där de båda var på semester, sen igen i Sverige där min far arbetade, de inledde ett förhållande, de planerade att gifta sig, men att det sprack av något skäl. Ibland berättar jag hela historien, ibland bara en del.

Reaktionerna och åsikterna är olika, egentligen lika många som det finns människor, men ibland dyker vissa konstiga resonemang upp. Resonemang som alla verkar helt tvärsäkra på, som att de är det naturligaste i världen, så kallade vandringsmyter, "råttan i pizzan" historier, såna berättelser som vi även har i Sverige.

Egentligen handlar det om hyckleri och myter, allt påhittat av män som inte vill ta sitt ansvar, inte vill skämmas inför familj och vänner, och letar efter något sorts rimligt resonemang, en ursäkt, för hur illa de själva betett sig;
  • Svenska kvinnor kan få pengar från staten om barnets fader är okänd, därför vill svenska kvinnor ha barn med utländska män.

  • Svenska kvinnor är självständiga, de vill inte ha en man som de måste gifta sig med. Om de vill ha barn väljer de en utländsk man på semestern så slipper de oroa sig för giftermål och kan åka hem gravida.
Den senaste ursäkten jag läst är från fallet om Anna, i grekiska tidningen Xaniotika Nea från Kreta berättas;
  • Semestrande kvinnor, främst skandinaver, anmäler grekiska män för våldtäkt för att få ut skadestånd från försäkringsbolag.
När man sedan läser om hur Annas anmälan mot mannen lagts ned, att materialet från svenska polisen ignorerats, att en rättegång mot Anna kommer att hållas, samt att en diplomat vid grekiska ambassaden uttalat sig negativt om Svenska kvinnor, förstår man att samma ruttna attityd som jag mött på lever kvar i Grekland.

Hela historien får en att se rött, vandringsmyter som berättas av myndighetspersoner, och ett hyckleri som nått in i själva rättssystemet.

Uppdagering; Samma källösa hycklande hittar man hos the Telegraph, en väldigt högerinrikta tidning som alltid tar parti för Brittiska intressen;

Vad kan man göra? Man kan inte ändra en hel attityd i en handvändning. Det som är viktigt nu är att försöka ge kvinnan i fallet Anna sin värdighet tillbaka.

Skriv ett brev, skicka ett mail, berätta att du vill att undersökningen mot mannen i Grekland återupptas. Ifall du, även som mig, inte tänker sätta en fot i Grekland innan fallet utreds ordentligt ska du även skriva det.

Grekiska Ambassaden
Box 55565
102 04 Stockholm


Skriv även ett mail på Engelska till Greklands Justitieminister;